Om Corona och att göra det otänkbara hanterbart

Robert Karjel - Pressbild - Speakers&friends

Ingen vet för tillfället vart utbrottet av Corona tar vägen, just nu är allt möjligt. I skrivande stund har antalet smittade i Sverige gått från ett tiotal till över 300 på en vecka. Kommer vi bara ha 50 eller ytterligare 5000 nästa vecka? Hela Italien är satt i karantän, i DN dras paralleller mellan detta och när pesten härjade i samma trakter på Medeltiden. Hur ska vi agera när det som är osannolikt idag kan vara verklighet imorgon?

Robert Karjel deltog i räddningsinsatsen under Estoniakatastrofen. Han har lett en helikopterdivision i Adenviken för att bekämpa pirater, samt byggt upp en division räddningshelikoptrar i Afghanistan, på uppdrag av FN och EU. Robert är en uppskattad föreläsare inom ämnen som krishantering, ledarskap och hur organisationer kan agera exempelvis i den situation vi befinner oss i just för tillfället. I detta inlägg presenterar Robert sina tankar om hur vi kan hantera utbrottet av Corona.

Det vi som samhälle och individer just nu förhåller oss till är det ännu inte inträffade. Att smittan helt försvinner på några veckor är ett scenario, ett annat att en fullständig pandemi bryter ut, till allt däremellan. Vad innebär det för de beslut vi borde fatta nu att risken för ett visst scenario går från 5% till 25%?

I Sverige har vi byggt ett samhälle som bygger på struktur och förutsägbarhet. Det har tjänat oss väl under lång tid. Men det har också gjort att vi är besatta av idén av att vara i kontroll, att alla svar finns formulerade och kan man bara reda ut vem som är ansvarig så finns det också en lösning. Det stämmer, när utvecklingen är linjär, men det är den inte om man skulle kunna ha den situation som är i Italien inom våra egna gränser på några veckor.

Kommer Sveriges ledning förhålla sig till dessa förändrade grundförutsättningar? Genom att titta bakåt kan man ofta få en indikation framåt. Och ser vi tillbaka på Tsunamin 2005, migrationsvågen 2015 och skogsbränderna 2018, så är nog tanken på ett dynamiskt och tydligt nationellt ledarskap dessvärre en fåfäng förhoppning. Om något kommer så kommer det att vara sent och främst fokuserat på politisk konsekvensminimering.

Det verkliga initiativet kommer att finnas på lägre nivåer och i vanlig ordning bygga på personligt engagemang och ansvarstagande. Men risken är också att agerande blir överilat, missriktat eller kraftfullt försenat om det styrs av förhoppningar, enskilda medierapporteringar eller rädslor, snarare än vad man faktiskt vet.

Men hur ska man då göra för att själv inte hamna i fällan att rädslan för att göra fel blir större än viljan att åstadkomma något på mitt företag eller på min myndighet?

Fyra råd:

  1. Fråga dig först, vad är ytterst vårt företags, myndighets, arbetsplats mål och ambitioner? Vad är det ytterst som måste fungera för att vi fortsatt ska vara det vi är?
  2. Vad är absolut nödvändigt för att detta ska vara möjligt? Är det en viss komponent, personalkategori, funktion (exempelvis försäljning, tillverkning, specifik information utifrån). Det absolut nödvändiga är högst tre saker, blir det flera är begreppet för snävt tillämpat.
  3. Skapa olika scenarier som kan påverka det absolut nödvändiga. Placera dessa inbördes utifrån sannolikhet och konsekvenser. Detta kommer ge tre kategorier: 
    1. Låg sannolikhet, Stora konsekvenser. Denna kategori lämnar man därhän, då nödvändiga insatser ofta blir rent orimliga. (Fullständig pandemi inom en vecka ligger förmodligen här.)
    2. Hög Sannolikhet, Stora Konsekvenser. Har man inte redan gjort planer för detta är det här man börjar.
    3. I mittengruppen väljer man slutligen ut de scenarier där rimliga insatser har störst möjlighet att minska risk eller konsekvens.
  4. Formulera vad som ska ha skett för att de olika handlingsvägarna som har utarbetats ovan ska igångsättas.

Krisens viktigaste komponent är tid, för man har aldrig tillräckligt av den. Men vi har ännu ingen kris i egentlig mening och därmed har vi tid att förbereda oss. Och det avgörande kommer inte att vara om man hade tillräckliga resurser eller vad de korrekta åtgärderna var, utan vad som triggade de beslut som fattades. De flesta bränder kunde någon gång släckas med en enda tesked vatten.

Vill du diskutera Robert eller andra lämpliga konsulter och föreläsare som kan ge er konkreta råd och inspiration i en tid det behövs som mest så kontakta gärna oss på Speakers&friends för fortsatt dialog!