Ett skrynkligt ess i rockärmen.
Håkan Svensson är en av världens få sjukgymnaster med CP-skada. Målet har han uppnått genom att vända upp och ner på begreppet handikappad, genom att ifrågasätta gamla invanda tankesätt och hitta nya lösningar.
”Det ungen inte har i armar och ben, verkar han ha i skallen!”
Håkan Svenssons mamma var långtifrån någon curlingförälder. Att stå vid sidan och se på när sonen kämpade för att lära sig gå, när han tappade greppet om den lilla korken till tandkrämstuben – inte en utan åtta gånger – var förstås en utmaning. Men svårigheterna till trots uppmuntrade hon Håkan att prova. Igen och igen. Och med mammas stöd lärde han sig också att gå. Vid fem års ålder.
Den pojke som under sin barndom inte vågade prata med någon annan än sin mamma, står idag på scenen för att dela med sig av sitt liv. Publiken får möta en ung man som tagit sig ur en mångårig depression, och som trotsat de myndigheter och auktoriteter som haft synpunkter på hans livsval. Håkans berättelse tar oss genom skratt och tårar. Men den landar också i insikten att vi faktiskt kan förvalta det ess i rockärmen vi alla bär på.
Hur skrynkligt det än må vara.